Hemma igen

Nu är jag tillbaka i trista Stockholm igen. Men det är skönt att våren har kommit en bit framåt medan jag varit borta.
Vi har haft en helt underbar vecka tillsammans och nu har Ola åkt hem igen medan jag är kvar här i min tråkiga lägenhet och väntar på att min tvättid ska börja. För det blev väldigt mycket tvätt nu när man åkt skidor en vecka, får knappt plats med allt i tvättpåsen...
Skidåkningen har väl varit lite sisådär under veckan, har nog aldrig fått så mycket blåmärken och skador som den här veckan. Vädret har väl också varierat väldigt från strålande sol ett par dagar till regn, blåst och snö de andra dagarna. Bättre skidåkning när det är dåligt väder och kallare eftersom snön inte blir lika slaskig och uppåkt men inte lika härligt.
Synd bara att stugan låg så långt bort från allt, man var tvungen att åka skidor för att komma någonstans. För att komma till skidbacken fick man åka ett skoterspår genom skogen och för att komma hem fick man ta liften hela vägen upp och sedan gå en bit uppför till toppen där man skråade över fjället och ner i en ravin innan man kom fram till skoterspåret och fick gå sista biten upp. Väldigt jobbigt och genomblöt av svett varje dag när man väl var tillbaka i stugan. Då var det skönt att ta en dusch med bastu efteråt.
Sista dagen var jag så trött i hela kroppen att jag övervägde om jag skulle orka åka skidor över huvud taget. Men eftersom det var så fint väder åkte vi iväg till Åre iaf. Det skulle jag inte gjort, jag skulle stannat hemma spom jag tänkt från början. Det gick väldigt bra att ta sig till toppen men sen bestämde vi oss för att åka i 1000 metersbacken och där gick det inte lika bra. När jag kommit nästan hela vägen ner för det brantaste partiet tappade jag balansen och ramlade. Rullade runt lite innan jag väl fick stopp på det hela men kunde knappt resa mig eftersom det gjorde så ont i benet. Kravlade mig ändå upp och tog mig ner till liften för att åka upp igen och sen stannade vi där uppe och vilade och åt lunch. Benet gjorde ont så fort jag försökte mig på något mer avancerat som att gå på toa så efter mycket övervägande insåg jag att jag aldrig skulle kunna ta mig ner på egen hand. Sagt och gjort, jag och Ola tog kabinen åt fel håll (alltså ner ist för upp) och han som skötte kabinen fick kalla på hjälp så att det kom en kille och mötte oss där nere. När vi kom ner blev jag beordrad att sitta kvar medan killen i liften hämtade en rullstol. Jag fick absolut inte stödja på benet. Servicen var på topp, han som mötte oss skjutsade ner mig frånm liften och kallade på en taxi som fick köra oss till hälsocentralen. Där fick vi vänta på en läkare i två timmar, det var ju långfredag och inte så många som jobbade... Väl inne hos läkaren gjorde det inte lika ont längre och han avfärdade mig med att jag absolut inte kunde ha brutit benet eftersom jag kunde hoppa på benet. Jag hade bara sträckt mig lite men det gör fortfarande ont när jag gått en bit...
Dags att åka tillbaka till stugn igen och jag förstod inte hur jag skulle kunna ta mig till stugan med ett ont ben, tänkte absolut inte ställa mig på skidorna igen. Men när Ola hämtade ut våra skidor från kabinen satt det en lapp där det stod att transport till stugan var ordnad, vi skulle prata med pistören Magnus som kunde skjutsa upp oss. Snacka om snälla liftgubbar som fixade allt åt oss! Så vi fick åka skoter upp till stugan och jag slapp anstränga mig för att ta mig upp till det otillgängliga huset. Tur att det hände sista dan så jag slapp sitta i stugan och ha tråkigt medan de andra åkte skidor hela dan.
Nu är jag iaf hemma och har hunnit fira lite påsk med släkten också och imorrn börjar jobbet igen.
Tillbaka till verkligheten, hoppas jag kan jobba bara nu när benet värker men det visar sig...