Samåkning

I fredags gjorde jag något jag aldrig trodde att jag skulle våga. Jag liftade.
Men det var inte som på den gamla goda tiden när folk stod vid vägkanten och höll fram tummen utan nu går det lite lättare vilket kanske fick mig att vara lite modigare. Jag hittade nämligen en sida på internet där man kunde anmäla sitt intresse för att samåka någonstans, man skrev in om man hade bil eller var passagerare och var man ville åka när. Detta gjorde alltså jag men trodde aldrig att jag skulle få ngot svar. Döm om min förvåning när jag dessutom fick två svar på mailen kvällen innan jag ville åka. Eftersom ett av svaren innehöll ett telefonnummer så ringde jag upp killen och hörde lite hur han lät och om han fortfarande ville köra mig. Det ville han så vi bestämde att vi skulle höras under dagen för att bestämma plats och så. För säkerhets skull fick Sussi på jobbet hans telefonnummer och skjutsade mig till platsen där vi skulle ses så att hon visste vem han var om det nu skulle hända nåt. Jag var väldigt nervös men det gick väldigt bra, han var inte så pratsam bara och det var lite tråkigt att sitta tyst hela resan men det kändes väldigt konstigt att börja prata helt plötsligt när man suttit tyst så länge. När är det ok att börja prata om vad som helst, hur länge kan man sitta tyst? Jag försökte prata lite i början precis när vi skulle åka men eftersom han bara svarade kort på mina frågor så orkade jag inte fortsätta. Hoppas det blir bättre på vägen hem, det skulle tydligen följa med en till tjej då så det blir säkert bättre...
Får se var man blir avsläppt också, har ingen aning om var killen bor. För hoppningsvis bor han inte på södra sidan, blir så jobbigt för mig om jag måste åka kommunalt hem genom hela stan.

Helgen har varit bra som vanligt här nere, hunnit göra massor i trädgården och satt i nya persienner i köket och sovrummet. Dessutom har jag varit på en arbetsintervju. Det verkar som att jag ordnat ett sommarjobb iaf som kanske tom kan fortsätta i höst beroende på om nån skulle operera benet eller inte. Så det verkar lovande, det blir bara bättre och bättre just nu. Nu är det bara att hålla tummarna för att jag kommer in på sommarkursen också så att jag kan söka tjänstledigt, vill inte säga upp mig i dessa tider...